Lundell made his debut in 1975 with the LP "Vargmåne" and was immediately hailed as "Sweden's Bob Dylan". In 1976 his first novel, the autobiographical "Jack" was published. Lundell was influenced by musicians such as Bruce Springsteen, Bob Dylan, Neil Young and writers such as Jack Kerouac, Allen Ginsberg and other beat poets.
Lundell is one of the central figures in Swedish rock music and he is one of the most important influences on Swedish musicians writing and singing in Swedish.
His biggest hit up until today is "Öppna landskap" from 1982, a song once proposed to be Sweden's new national anthem.
Apart from the obvious link to Bruce Springsteen, Lundell has also let himself be influenced by artists like U2 and especially The Edge and his special guitar sound. The references to U2's "Achtung Baby" are very present in Lundell's releases in the years after "Achtung Baby".
Another link to U2 is the fact that U2-photographer Anton Corbijn is the man behind the camera on Lundell's albums "Man Utan Kvinnor" (1996) and "Club Zebra" (2002).
His latest release is the massive collectors box: Under Vulkanen 1972-2007. (14 CD's of unreleased material plus 2 DVD's containing b-sides, songs from compilations and other material. 104 of the songs included in the box are so-called "never heard before"-items.)
He also published his latest novel "Vädermannen" (The Weatherman) in the spring of 2008.
Museum
Ulf Lundell Lyrics
Jump to: Overall Meaning ↴ Line by Line Meaning ↴
Som steg dom tvärt upp i skyn och sen dök dom
Inne i stan satt dom svarta på verandorna
Och solen skrek vit och het och det frasade i palmerna
På Whitehead Street innanför grindarna
Låg kattar överallt och vattnet i poolen
Var salt och grumligt
Antiloperna och bufflarna
Turisterna trängdes under dom viskande palmerna.
Det var ditt hem en gång, nu är det ett museum
Folk kommer från när och fjärran för att gå i dina rum
Hon kunde inte hålla dej kvar där
Så du rymde till Havanna
Och den där blondinen som var galnare än frun
Like galen som du själv just då
Lika fylld av självförakt
För att du hade byggt dej ett fängelse
Av pengar och flärd
På Whitehead Street står ditt tomma hus kvar
Folk kommer från när och fjärran
För att smaka på din värld
Isen släpper och staren har kommit
Nere vid Pålsundet sliper man på båtarna i solen
Strax intill där Jasen slog ner ligger fängelset
Där den stora spionen satt
När världen ännu var öst och väst
Nu kommer folk in till stan ifrån landet
Med sina pilotväskor och sina konferenser och affärer
Det är ett hotell i dag, där en mördare sov förut
I tio år sover nu varje natt en ny gäst.
Jag ser fängelset från mitt fönster en söndag i mars
Jag skakar galler som en fånge i en stumfilmsfars
Kvinnorna blev galna och barnen växer upp
Och jag har beställt ett förfalskat pass
När jag hänger av mej kostymerna
Blir jag den osynlige mannen
Mina rum är ett museum
Där jag går nattvakt varenda kväll
Och rasslar med nycklarna och funderar på
Hur jag ska göra om det här fängelset till hotell
Jag vet inte var du är älskling, men om du hör det här
Kräng dina långa ben
Dina sjungende höfter genom den där glorian
Dina brev blir allt svårare att förstå
Som om du lämnat och rest till din egen värld
För att få grepp om din egen historia
Jag hörde det hos zen
Jag läste det hos Wittgenstein
Gåtorna ska upplösa inte lösas
Jag tror vi sjunker allihop, hjälp mej nu min vän
Jag är helt säker på att den här båten
Behöver ösas.
Jag kom hem från en resa
Hallen full av post och tidningar
Jag läste att Palme inte var mördad bara försvunnen
Det var ingen ensam galning, ingen konspiration
Inte poliserna som la ner honom, det var jantelagen
Han gick för långt helt enkelt och det kunde inte tålas
Hatet växte som ogräs och mögel
Nu har vi drivit ut den djäveln,
Ur vårt tjocka svenska blod
Nu står vi nakna och tysta inför varann
I den kritvita dagern
Det var ditt land en gång, min vän,
Nu är det ett museum
Där vi skrotar runt och dammar våra pjäser
Jag vill stanna och slåss,
Men jag vet inte mot vad längre
Jag tycker jag förstår allt mindre
Ju mer jag hör och läser
Jag vill gå ner längs ängarna,
Ner mot den koboltblåa sjön
Med dej intill mej fylld av vilda sånger
Jag vill se vin på bordet, mat och jag vill dansa mej yr
I det här muséumet luktar det naftalin och ånger
Så när du har den där gyllne ringen
Som en krans i ditt hår
Kom hit då, min älskling, så försöker vi glömma
Det som hände igår
The lyrics of Ulf Lundell's song "Museum" paint a picture of a place and a past that has been turned into a museum, a place where tourists come from near and far to explore and learn about the history of someone who used to call this place home. The scene is set with pelicans flying over turquoise blue water, while tourists crowd under whispering palm trees. The song talks about a past love who couldn't stay and ran away to Havana with a crazier woman. The singer of the song sees his own life as a museum, a showcase of a life he lived but is disconnected from, where he is the invisible man, guarding his own exhibits. The lyrics end on a nostalgic note, with the singer longing for an idyllic past, wanting to forget yesterday and dance away his sorrows.
The song is a melancholic meditation on the transience of life and the inevitability of change. The imagery Lundell uses is vivid and poetic, making the listener feel as if they're peering into the life of someone who once lived in the now-empty house on Whitehead Street.
Line by Line Meaning
Pelikanerna strök över det turkosblå vattnet
Pelicans glided over the turquoise blue water
Som steg dom tvärt upp i skyn och sen dök dom
Rising quickly into the sky before diving back down
Inne i stan satt dom svarta på verandorna
Black people sat on their verandas in the city
Och solen skrek vit och het och det frasade i palmerna
The sun was hot and blinding while the palm trees rustled
På Whitehead Street innanför grindarna
Inside the gates of Whitehead Street
Låg kattar överallt och vattnet i poolen
Cats lounged everywhere and the pool water
Var salt och grumligt
Was murky and salty
Antiloperna och bufflarna
Antelopes and buffalos
Och dom skuggade balkongerna
And they shaded the balconies
Turisterna trängdes under dom viskande palmerna.
Tourists crowded under the whispering palms.
Det var ditt hem en gång, nu är det ett museum
It was once your home, now it's a museum
Folk kommer från när och fjärran för att gå i dina rum
People come from far and wide to visit your rooms
Hon kunde inte hålla dej kvar där
She couldn't keep you there
Så du rymde till Havanna
So, you fled to Havana
Och den där blondinen som var galnare än frun
And that blonde lady who was crazier than your wife
Like galen som du själv just då
Just as crazy as you were back then
Lika fylld av självförakt
Equally filled with self-loathing
För att du hade byggt dej ett fängelse
Because you had built yourself a prison
Av pengar och flärd
Out of money and glamour
På Whitehead Street står ditt tomma hus kvar
Your empty house still stands on Whitehead Street
Folk kommer från när och fjärran
People come from far and wide
För att smaka på din värld
To experience your world
Isen släpper och staren har kommit
The ice has thawed and the starlings have arrived
Nere vid Pålsundet sliper man på båtarna i solen
Down by Lake Pal the boats are slipping in the sun
Strax intill där Jasen slog ner ligger fängelset
Right next to where Jasen was knocked down, the prison lies
Där den stora spionen satt
Where the great spy sat
När världen ännu var öst och väst
When the world was still east and west
Nu kommer folk in till stan ifrån landet
Nowadays people come into town from the countryside
Med sina pilotväskor och sina konferenser och affärer
With their pilot bags and business conferences and meetings
Det är ett hotell i dag, där en mördare sov förut
It's a hotel now, where a murderer used to sleep
I tio år sover nu varje natt en ny gäst.
Nowadays, a new guest sleeps there every night for ten years.
Jag ser fängelset från mitt fönster en söndag i mars
I see the prison from my window one Sunday in March
Jag skakar galler som en fånge i en stumfilmsfars
I shake the bars like a prisoner in a silent film
Kvinnorna blev galna och barnen växer upp
The women went crazy and the children grew up
Och jag har beställt ett förfalskat pass
And I have ordered a fake passport
När jag hänger av mej kostymerna
When I take off my suits
Blir jag den osynlige mannen
I become the invisible man
Mina rum är ett museum
My rooms are a museum
Där jag går nattvakt varenda kväll
Where I do night watch every night
Och rasslar med nycklarna och funderar på
And rattle the keys while pondering
Hur jag ska göra om det här fängelset till hotell
How I will turn this prison into a hotel
Jag vet inte var du är älskling, men om du hör det här
I don't know where you are my love, but if you hear this
Kräng dina långa ben
Stretch out your long legs
Dina sjungende höfter genom den där glorian
Your singing hips through that halo
Dina brev blir allt svårare att förstå
Your letters are becoming harder to understand
Som om du lämnat och rest till din egen värld
As if you have left and traveled to your own world
För att få grepp om din egen historia
To gain a grip on your own history
Jag hörde det hos zen
I heard it from Zen
Jag läste det hos Wittgenstein
I read it from Wittgenstein
Gåtorna ska upplösa inte lösas
Riddles are meant to be dissolved, not solved
Jag tror vi sjunker allihop, hjälp mej nu min vän
I believe we're all sinking, help me now my friend
Jag är helt säker på att den här båten
I'm completely sure that this boat
Behöver ösas.
Needs to be bailed.
Jag kom hem från en resa
I came home from a trip
Hallen full av post och tidningar
The hallway was full of mail and newspapers
Jag läste att Palme inte var mördad bara försvunnen
I read that Palme wasn't murdered, only disappeared
Det var ingen ensam galning, ingen konspiration
It wasn't a lone madman nor a conspiracy
Inte poliserna som la ner honom, det var jantelagen
It was not the police who took him down, it was the law of Jante
Han gick för långt helt enkelt och det kunde inte tålas
He simply went too far and it couldn't be tolerated
Hatet växte som ogräs och mögel
Hatred grew like weeds and mold
Nu har vi drivit ut den djäveln,
Now we've driven out that devil
Ur vårt tjocka svenska blod
From our thick Swedish blood
Nu står vi nakna och tysta inför varann
Now we stand naked and silent in front of each other
I den kritvita dagern
In the chalk-white daylight
Det var ditt land en gång, min vän,
It was your country once, my friend
Nu är det ett museum
Now it's a museum
Där vi skrotar runt och dammar våra pjäser
Where we hang around and dust off our pieces
Jag vill stanna och slåss,
I want to stay and fight
Men jag vet inte mot vad längre
But I don't know what to fight against anymore
Jag tycker jag förstår allt mindre
I feel like I understand less and less
Ju mer jag hör och läser
The more I hear and read
Jag vill gå ner längs ängarna,
I want to walk down the meadows
Ner mot den koboltblåa sjön
Towards the cobalt-blue lake
Med dej intill mej fylld av vilda sånger
With you beside me, filled with wild songs
Jag vill se vin på bordet, mat och jag vill dansa mej yr
I want to see wine on the table, food, and dance until dizzy
I det här muséumet luktar det naftalin och ånger
In this museum, it smells of naphthalene and regret
Så när du har den där gyllne ringen
So, when you have that golden ring
Som en krans i ditt hår
As a crown in your hair
Kom hit då, min älskling, så försöker vi glömma
Come here then, my love, and we'll try to forget
Det som hände igår
What happened yesterday
Writer(s): Lundell Ulf
Contributed by Alyssa N. Suggest a correction in the comments below.