Flickan på gården
Torkel Rasmusson spelade tidigare i Blå Tåget och gjorde, liksom Tore Berge… Read Full Bio ↴Torkel Rasmusson spelade tidigare i Blå Tåget och gjorde, liksom Tore Berger, egna soloskivor efter Blå Tåget. Första soloskivan ”Kalla Tårar” kom 1977 och hyllas av del. På skivan medverkar en hel del MNW musiker bland annat folk från Archimedes Badkar och Lava. Jämfört med Tore Bergers visplattor är Torkel Rasmusson mer rockig/proggig, det påminner endast marginellt om Blå Tågets musik. Skivan ”En Svart Hatt” är låtar från ett radioprogram arrangerats och släppts på skivan.

Flickan på gården
Torkel Rasmusson Lyrics


We have lyrics for these tracks by Torkel Rasmusson:


Alla ägg är hårda snart Alla ägg är hårda snart Rödbetorna mjuka Kom och ät nu, allt…
Kall som sten Tomma skal Lust och smärta Mystiska mask Spindelhjärta Stick…
Kråksången Gumman är en jättekråka Hon viskar hest till mig "Kom min po…
Över spåren Det snöade hela december Det snöar i april Dom tänder eldar …



Resan Jag reste genom landet jag såg en massa träd och hus…
Svart Hatt Mamma har en prickig klänning och en svart hatt Där ute…
Vi går på bio Vi går på bio och ser en gammal film Om naturen,…


The lyrics are frequently found in the comments by searching or by filtering for lyric videos
TRACKS
Genre not found
Artist not found
Album not found
Search results not found
Song not found
Comments from YouTube:

@odedfried-gaon2880

Worthy Swedish Taurean.
#OdedFriedGaon #OdedMusic #Audioded

@rogerchristensen2741

Takk for musikken =)

@Hannisco

Super

@battaglinrosa

Christian Falk spelade den här i sitt sommarprogram. Låten är ju helt suverän

@GeorgaSe

Håkan Hellström var inte först med att få ihop text och musik som "egentligen" inte passar ihop... :-)

@kasafrosk

lite svårt att uppfatta hela texten, kan någon lägga upp den?

@greagrea2156

Skribblade bara en sen natt. Om du vill ha en korrekt text föreslår jag denna bok, http://www.bokus.com/bok/9789197944540/landet-och-andra-sanger/, som du kan se en recension av här http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/torkel-rasmusson-landet-och-andra-sanger/.

@greagrea2156

Jag reste genom landet 
jag såg en massa träd å 
hus och åkrar och fabriker 
och där stod barn som tända ljus 
i brinnande små klungor stod alla barnen där och log
och sjöng en sång om livet tills de hade fått nog av livet och dog
 den tända barnaskaran var bland det hemskaste jag sett
 men kanske ibland ändå inte det var väl mest ett talesätt

Jag vill inte resa sådär det kostade för mycket det tog för lång tid, lång tid

Jag ville hellre stanna kvar för jag tycks ändå aldrig nå dit jag vill utan bredvid

Men jag reste vidare i alla fall vidare i alla fall jag reste vidare i alla fall vidare jag reste vidare

Jag kom nån gång på natten 
fram till en välbekant basar 
för hågkomster och drömmar 
fast det fanns nästan inget kvar 
bara kvarglömda minnen av
bleknad glädje eller sorg 
där fick jag syn på pappa 
som stod och grävde i en korg
han tog en massa smutstvätt 
och kastade den i en hög och
 ville klä sig smutsigt men 
det var ingenting som dög 
vad gjorde pappa så för det 
kunde han väl låtit bli
han såg mig säkert inte så 
jag åkte bara förbi

Jag ville inte resa sådär det kostade för mycket det tog för lång tid, lång tid
Jag ville hellre stanna där men jag tycks ej nå dit jag vill utan bredvid

För jag reste vidare i alla fall vidare jag reste vidare, i alla fall, vidare, jag reste vidare

Jag färdades i dimma i snöyra å slask det är dy snart kom jag till ett världsö där låg en vänligt sinnad by här bodde inga bönder de hade dött för länge sen nu glittrade bygatan av borgerliga leenden den flod flyt långt och stilla en sol strålade lagom hett och alla vackra husen där livet levde för rätt och lem och fåglarna sjöng i träden men sjöng dom på sin fågelsång så angeläget och vackert av fri vilja eller av tvång där moln av guld och silver for runt som skyddsänglar i skyn de fick mig sänka blicken och snarast möjligt lämna byn

Jag fortsatte att resa klev vidare ur hamn i hamn och lyssnade på vinden som lystert viskade mitt namn och såg i havets vågor min egen bild glida förbi en frånstötande nidbild jag spottade och spydde i 
en bild av ensamhet som havet envist återgav en jag ville ha sällskap och därför mönstrade jag

Jag vill inte resa sådär det kostade för mycket det tog för lång tid, lång tid
Jag vill hellre stanna nu men jag tycks ju aldrig nå dit jag vill utan bredvid, bredvid

Så jag reste vidare i alla fall, vidare, i alla fall, jag reste vidare

Jag träffade en kvinna 
som väntade i en kupé 
jag såg i hennes ögon 
det var ett lidande att se 
naturen var förgiftad 
allting för fel allt som jag sa 
då tog jag tag i henne
 vi var två främlingar på tåg 
och hon blev till en glänta där
 löven grönskade igen
 och jag det rena vattnet som rann och rann igenom den och sedan var hon vatten och då var jag ett törstigt djur och hon drog mig ner i djupet då lyckades jag dra mig ur

Jag ville inte resa sådär 

Med månen är som gulsot och solen som ett sotat glas kunde jag inte skilja ens mellan avund och extas som i en tavla målad med så smetiga penseldrag och nedsmutsade färger att jag tog fel på natt och dag det var så mörkt och rörigt jag såg knappt längre var jag var här var många andra som också hade dröjt sig kvar en del skrek högt av fasa när döden hotade med krig och rösten gick och gnällde för att det var sånt jävla liv då drog jag mig tillbaka jag ville inte klaga så jag började gå hemma fast det var mycket långt att gå

Vidare
Vidare
Vidare

@jonnyjansby1507

@@greagrea2156 Gjorde några små justeringar i innehåll och form:

Jag reste genom landet, jag såg en massa träd
och hus och åkrar och fabriker
och där stod barn som tända ljus
I brinnande små klungor stod alla barnen där och log
och sjöng en sång om livet tills de hade fått nog och dog
Den tända barnaskaran var bland det hemskaste jag sett
men kanske brann det inte, det var väl mest ett talesätt

Jag vill inte resa sådär
Det kostade för mycket, det tog för lång tid, lång tid
Jag ville hellre stanna kvar för jag tycks ändå aldrig nå dit jag vill utan bredvid, bredvid
Men jag reste vidare, i alla fall vidare
jag reste vidare, i alla fall vidare
jag reste vidare

Jag kom nån gång på natten fram till en välbekant basar
för hågkomster och drömmar, fast det fanns nästan inget kvar
bara kvarglömda minnen av bleknad glädje eller sorg
Där fick jag syn på pappa, som stod och grävde i en korg
Han tog en massa smutstvätt och kastade den i en hög
och ville klä sig smutsigt, men det var ingenting som dög
Vad gjorde pappa så för, det kunde han väl låtit bli
Han såg mig säkert inte, så jag åkte bara förbi

Jag ville inte resa sådär
Det kostade för mycket, det tog för lång tid, lång tid
Jag ville hellre stanna här men jag tycks ju inte nå dit jag vill utan bredvid , bredvid
För jag reste vidare, i alla fall vidare
jag reste vidare, i alla fall vidare
jag reste vidare

Jag färdades i dimma, i snöyra och slask det är dy
snart kom jag till ett vägskäl, där låg en vänligt sinnad by
Här bodde inga bönder de hade dött för länge sen
Nu glittrade bygatan av borgerliga leenden
En flod flöt lugnt och stilla, en sol strålade lagom hett
på alla vackra husen där livet levdes rätt och lätt
och fåglar sjöng i träden, men sjöng dom på sin fågelsång så enträget och vackert av fri vilja eller av tvång
När moln av guld och silver for runt som skyddsänglar i skyn
de fick mig sänka blicken och snarast möjligt lämna byn

Jag fortsatte att resa, drev vidare ur hamn i hamn
och lyssnade på vinden som lystert viskade mitt namn
och såg i havets vågor min egen bild glida förbi
en frånstötande nidbild jag spottade och spydde i
En bild av ensamheten som havet envist återgav
men jag ville ha sällskap och därför mönstrade jag

Jag vill inte resa sådär
Det kostade för mycket, det tog för lång tid, lång tid
Jag vill hellre stanna nu, men jag tycks ju aldrig nå dit jag vill utan bredvid, bredvid
Så jag reste vidare, i alla fall vidare
jag reste vidare, i alla fall vidare
jag reste vidare

Jag träffade en kvinna som väntade i en kupé
jag såg i hennes ögon det var ett lidande att se
naturen var förgiftad, allting för fel allt som jag såg
då tog jag tag i henne , vi var två främlingar på tåg
och hon blev till en glänta där löven grönskade igen
och jag det rena vattnet som rann och rann igenom den
och sedan var hon vatten och då var jag ett törstigt djur
hon drog mig ner i djupet, då lyckades jag dra mig ur

Jag ville inte resa sådär
det kostade för mycket det tog för lång tid, lång tid
Jag skulle kanske stanna kvar, men jag tycks ju aldrig nå dit jag vill utan bredvid, bredvid
Och jag reste vidare, i alla fall vidare
jag reste vidare, i alla fall vidare
jag reste vidare

När månen är som gulsot var solen som ett sotat glas
kunde jag inte skilja ens mellan avund och extas
som i en tavla målad med så smetiga penseldrag
och nersmutsade färger att jag tog fel på natt och dag
det var så mörkt och rörigt jag såg knappt längre var jag var
här var det många andra som också hade dröjt sig kvar
en del skrek högt av fasa när döden hotade med krig
och resten gick och gnällde för att det var sånt jävla liv
då drog jag mig tillbaka, jag ville inte klaga så
jag började gå hemåt fast det var mycket långt att gå

Vidare
Vidare
Vidare