Söndermarken
Lars Winnerbäck Lyrics

Så som himlen ser ut en tisdag över skolans kommunala korridorer
The dreary Tuesday afternoon brings about the same color and feeling as the sky that envelops the chained hallways of the school.

Klockan fyra i oktober, strax innan det mörknar och det luktar från bespisningen halvhjärtad husmanskost och löven ligger klistrade mot marken
The end of fall is near - time and season blend together into a single misty, earthy atmosphere filled with the smell of uninspired cafeteria food and the decay of fallen foliage.

Gråvita skyar tandläkarväder, nån grävmaskin som sliter upp en cykelväg vid fotbollsplan och nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar ser jag när jag blundar och nånstans där så blev jag den jag är
A grey and uninviting sky with a sharp autumnal bite looms over us while construction equipment reshapes our surroundings. But in the end, it's the winding paths of rosehips’ fruit-bearing shrubs that help reaffirm our sense of identity and purpose.

Jag ser gitarren i butiken symbolen för att skolka sagan om ett uppror drömmen om en högre höjd ett sjörövarskepp som blåser rätt in i Los Angeles och stjärnorna som glittrar och ingen jävel når mig nånsin mera
The image of the guitar in the window represents a beacon of aspiration for those that dare to dream beyond the beaten path. An inspiration that will carry us on to foreign lands, beyond the glittering stars of the California cityscape, where nothing can hold us back again.

En enda ambition att få brudarna från Berga att skratta eller gråta och rymma över taken bort från regelboken, stöveltrampet, tegelväggen, la isla bonita och dom brandgula stolarna man staplar på varandra
The focus of our ambitions lies in the desire to break free from the monotony and rigidity of everyday life, to make the girls from Berga laugh, cry, and join us in our rooftop escapes, away from the oppressive rules, concrete floors, and sound of marching boots.

Parkeringshus byggdes ett litet steg för människan ett stort steg för betongen och den rotlösa känslan som ännu ett hinder på vägen mot den råa romantiken och gitarren i butiken och flykten över taken
As we've built more and more monolithic parking garages, we've also inadvertently reinforced that sense of detachment from the world, hindering us from taking that raw, romantic journey towards the unknown or taking that first step towards the twang of the guitar that calls to our heart.

Man la klossar över ängen med små fönster och dörrar det var slogans överallt från alla medelbeiga firmor och en skivaffär i centrum som ett hål genom kulissen ut i verkligheten, drömmen ut till färgerna man bara ser på bio
They tore down the fields, the lush meadows filled with windows and doors, replacing it with structure and signs from uninspiring businesses, until we can barely tell the difference between the facade and reality. But there is still the ardor of that record store, a portal leading to the world of adventure and colors only found in cinemas.

Vi bildade band och blåste ringar drog med handen genom jorden fyllde naglarna med lera av all yta som vi skrapade för nånstans under lagren av tätortstimotej bredde stora världen ut sig utan farthinder och Konsumkort och nypon
We put together bands and blew smoke rings, scratched and dug our nails through the earth, and etched ourselves into existence. And beneath the layers of compressed grass, we found a world that stretched far beyond our town's limits, unconstrained by the shackles of time or the need to show our consumer loyalty cards or pick rosehips.

Vi satte båtarna i bäcken såg dom flyta in i tunneln kanske vidare mot Vättern och kanalen ut till Nordsjön över vågorna mot Irland ut på havet och sen blåsa iväg och aldrig komma tillbaka mer till bäcken där det började
We sailed our boats down the creek, watching them disappear into the tunnels, wondering if they'd take the journey to the larger Lake Vättern and the North Sea, riding the waves towards Ireland, and eventually vanishing into the vastness of the endless ocean, never to return to where it all began.

Jag ser den gräddgula färgen den moderna men diskreta en helhet får det enkla bara fälla upp och skruva men ändå alltid nåt som ville jaga och förvirra nåt som inte var Ikea nåt som inte hade lösningen i kanten
The shining golden hue of something both modern but humble brings about a sense of clarity and simplicity, where all it takes is to assemble and secure, but there's always this underlying feeling of restlessness stirring from within, a sense of unspoken dissatisfaction that arises from an awareness that there's always something more beyond, that we don't need to rely on a Swedish furniture company to provide us with solutions.

Jag hör det inrökta ljudet från en replokal vid tågstation bland speditionslokaler och bortglömda depåer det stumma, dova skinnet och basen som darrar i gallret och glaset och det doftar just som asfalt gör om hösten
From a rehearsal room by the train station, surrounded by the clutter of factories and depots, we hear the muffled sounds of drums and reverberating bass perforating the metal bars and glass, as the autumn air fills with a scent that echoes that of hot asphalt.

Vi gömde Fibban under stenen Willes vin i busken hela dungen var ett mikro-Vegas ladan bytte hänglås och ovan allt en himmel liksom silad ifrån kusten med det lilla som blev över efter vågorna och stormarna och skummet
We hid Fibban (our pet bird) under the stone, stowed Wille's wine in the bushes, our little copses became our own miniature Vegas, and we changed the padlock on the barn. Above us, the sky filtered through the shoreline's residue, a reminder of how the sea and the wind have weathered it down over time.

Jag kan inte återvända en brottsplats måste vila flyktbilen är dumpad stålarna är rena nu bygger vi ett nytt hem, startar upp och börjar om Söndermarken jagar mig men jag är inte där
I cannot return to the crime scene, where we left the getaway car and got away clean; it's time to start anew, to build a new life where we can leave behind the past and the haunting memories that linger. The memories of the broken land and scattered wilderness still chase after us, but we already moved on.